alittlebittoomuch.blogg.se

 

Sen fick jag en jätte fin blomma att planera ute i trädgården utav dom.

 

 

 

Sen annars idag har det varit en katastrof dag, rent ut sagt.

 

Dagen började med möte uppe på förlossningen, med specialist barnmorskan kl 10,00. När vi möts i väntrummet utanför så säger hon- Är du Nathalie?? Ja sa jag? ... tänkte är hon senil? vi sågs för 1,5 vecka sedan.

- Jag ska bara kolla en sak snabbt sa hon, o swichade in till förlossningen.

Jag och Tobias satt och väntade en stund till... Barnmorskan som jag benämner hädanefter som BM kom ut igen och berättade att hon träffade på någon där inne som sa till henne - Ska du ta dina nycklar nu jag har? o hon hade inte känt igen honom, o kände sig lite dum. Tydligen va de hennes rörmockare som va där inne och hans fru hade precis fött... hon tyckte de va superkul och bad oss följa med henne in till rum nr 5 på förlossningen.

 

Hon börjar att läsa upp remissen (igen precis som förra gången.) varför jag va här, va min ordinarie barnmorska  hade skrivit i remissen. Sen började hon mala på. om EXAKT samma saker igen. Hon började med sin anti kejsarsnitts kampanj igen, denna med växel 1000 i. Jag blev helt stum, tänkte varför tar hon allt igen? Är det för Tobias är med hon tjötar ännu en gång?? Allt hon sa förra gången om ev en igångsättning sa hon precis tvärt om nu. INGENTING stämde. Men jag förstod inte va hon sysslade med. Hon har en väldigt stark personlighet så de kändes som jag knappt fick en syl över. Men jag kände något stämde inte!

 

Jag gick in i något moment där jag slutade svarade utan mummade bara till respons.Jag ville bara tiden skulle gå, så jag kunde komma där ifrån. ALL mitt förtroende för den barnmorskan bara försvann och jag kände hur kunde inget vi bestämde innan vid en ev igångsättning bara va bortblåst?? kl 11 avslutar hon med att berätta att hon kommer in till psykologen jag skulle träffa kl 11 med ny tid till mig... jag svarade inte utan gick därifrån.

 

Tobias va som ett stort frågetecken. Allt jag hade berättat förra gången talades de inte om. Han skulle bli visad på bb/förlossningen för att han skulle känna sig trygg o kunna ta de övergripande ansvar gällande mig , när jag ev kämpar med mina krämpor och värkar om jag inte blev beviljad ett kejsarsnitt.. Men hon tilltalade knappt honom.... I alla fall traskar vi över till min psykolog. Tobias drar på stan för att fixa min födelsedagspresent och jag går in arg, uppgiven och ledsen till min psykolog.  Berättar hela historien igen, Hur kunde bm vända så? Hur kunde hon ha glömt allt vi pratade om?

 

Nu känner jag verkligen inte att förlossningen kommer kunna ställa upp för mig när jag behöver det.  Hur ska jag kunna lita på att de kommer veta hur de ska ta hand om mig? Vad jag kan äta, vad jag kan dricka, hur jag reagerar vid ansträngning, Hur jag mår när jag dumpar, kräker, eller svimmar, alla mina problem som bieffekterna utav min GBP ställer till det med för mig, när de inte ens kommer ihåg va vi samtalade om för 1,5 v sedan, när jag gick därifrån sist o kände hopp över att  kanske jag kan klara en vaginal förlossning med all denna fantastiska hjälp och stöd hon har lovat mig...? Va allt en lögn???  Jag bad så hemsk mkt om ursäkt till psykologen o sa nu får du tyvärr ta all min ilska o jag spotta o fräste ur mig ALLT ,

 

 Hur de kunde bli så här...!!!  ca en halvtimma in i samtalet knackar de på dörren och BM kommer in med den nya tiden. Hon vänder sig mot mig o säger hur är det? Ja sa jag nu ska jag berätta: o jag kräkte av mig ALLT jag kände och tyckte, hon såg att jag såg arg ut sa hon, efter att ha samtalat med psykologen innan hon kom kände jag hur jag kunde sätta ord o känslor till allt jag tyckte va fel.  BM stoppar mig med att säga , men vi SPÅNADE bara förra gången Nathalie, o per telefon ... VA sa jag, nu får du väl ändå ta och ge dig , jag satt ju en timma ¨på ditt rum och vi gick igenom dittan och duttan... Så lägligt så ringer hennes mobil och hon lämnar rummet. Jag samtalar vidare med psykologen och hon tycker också allt är så märkligt. Hon säger jag ska skriva ner exakt mina krämpor och symtom , känslor och allt inför läkarbesöket, för det är den avgörande och sista besöket jag måste gå på, så hon fick all information hon behövde för att sammanställa en riktig bild utan mig.

 

Jag går ifrån psykologen med tunga steg, o hör hur någon ropar mitt namn. De va bm som ville ha in mig på hennes rum. Hon stänger dörren sätter sig på sängen mitt emot min stol, lägger glasögonen bredvid sig o säger Nathalie, jag är sååå ledsen. Jag kände inte igen dig ... när jag kom upp till mötet känd jag inte alls igen dig o trodde jag hade fått fel patient. Jag skulle gå in i systemet när jag bad er vänta och läsa din journal, men så kom rörmockaren och jag läste aldrig den. Sen tänkte jag detta är väl ett nymöte så jag tågade på efter mina mallar , men jag såg hela tiden att något va fel på din reaktion och jag fick inte något att stämma. Nu läste jag din journal. o Ja jag ber så hemskt mkt om ursäkt.

 

ÄNTLIGEN Jag har fått svart på vitt de är inte jag som är dum i huvudet, de va hennes fel. Vi hade bestämt och planerat saker och ting. o allt med 14 dagars tidigare ev igångsättning o all den hjälp skulle jag ha. O nej jag va inte rädd för att föda! som jag fick pränta i henne tusen ggr innan på dagen. Min kropp klarar inte det psykiskt eller fysiskt efter allt jag varit med om. Hon kände även snabbt på min mage o Lillasyster ligger på tväre precis som jag har trott ;-)

 

Jag behövde inte komma till henne mer innan läkarbesöket o nu väntade vi på läkarens utlåtande. När hon gjort sin bedömning så kommer vi göra en planering utifrån det.

 

fy fan, hela denna karusellen drog mig ner i skorna rejält. Jag hoppas man kunde hänga med fast de blev lite rörigt.

 

Men dagen blev jätte fin trots allt!