Hej

Som en kär gammal brevskrivare, ( ja de flesta raggade väl brevvänner på kp" tjej på 10 jordsnurr..". sketa stolt över att få egen post ) dyker jag upp igen, ja mitt bloggande dog väl av i takt med att jag försvann i mina egna fettvalkar i soffan någonstans.. jag är negativ, urgrinig och så jävla less. Tack för nån där uppe har ordnat den kallaste juni i mannaminne nästan för min skull, ja jag ser de så för att ha något att vara rätt nöjd över. Nähee hade du semester o kunde inte ligga o steka på stranden???  o sen inte kunde lägga upp din brända kräftröda hud på fejan, ja men behuu rå, sorry men du har inte min sympati tyvärr.
 
ja hur är läget o sånt?
Barnveckan är på sitt slut.Dagarna går så fort. I morgon är de byte och man går ner på sparlåga igen. De är inte många egna veckor vi kommer att ha tillsammans innan de blir ett barn till i huset. Blir att passa på att mysa riktigt ordentligt. Som mamma är man alltid rädd för den nya omställningen, Kommer barnen känna sig utanför?, kommer dom känna svartsjuka? Jag o Tobias har ett livprojekt framför oss, att se till att de aldrig blir orättvisa och att alla blir sedda och får den tid de behöver.
 
De är jag och mina fyrbenta älsklingstöser i veckan, Tobias jobbar som en tok. Han går på semester samma vecka som vi blir igångsatta. Vi upprättar en massa plan A, plan B osv. jävla crap med skiftschema. De som lät som en superplan A funkar inte veckan efter då han jobbar andra tider, så de blir en ny plan.
Jag skriver en massa att köpa listor, som jag glömmer ändå. hacka runt i affärer med kryckor är ju inte de smidigaste precis. Alla kvinnors blickar man hör hur de säger -men såg du? stackars henne, oj kolla henne, naw stackars dig bla bla bla, Eller idiotgubbarnna: ser tugnt ut, ja de va inte den lilla kaggen, kommer du in i bekinin iår? Hållkäften gubbjävel!
 
Man tänker mkt hur lillasyster ska se ut, vem hon kommer hon att bli lik. Blir nostalgisk o tar fram bilder på mina troll
 
ALBIN
 
 
 
ELIAS
 
 
 
EMILIA
 
 
 
 
 
Herregud tiden går o jag sitter och är helt bölig...
 
I morgon är de dags för vårat tillväxtultraljud. Vi ska se om min magsäcksoperation har påvärkat barnet viktmässigt. jag är super nervös , Varför vet jag inte. kanske för om något är nått fler blir de nya planer kanske vräkning tidigare om barnet inte mår bra där inne. nu när allt är liksom fixat o bra. o jag har kommit till freds med hur vi ska gå tillväga med allt.
 
Jag begraver mig själv i min psykofrofylaxbok, min bibel, o jag hade aldrig kunna ta mig igenom mina förlossningar så fint o bra utan den. Jag gjorde nån spotify lista som heter förlossningen, där har jag hittat en del avslappnings musik som jag tränar med. andas ut o in uuuuuuuuuut o in , o vips så sover jag... sen vaknar jag uber kissig för vissa bitar är de nån regnskogs ljud något... som tydligen ska vara avslappning. aja jag kämpar på, kanske blir jag klar med den jäkla boken någongång... fast jag läser den om o om igen.
 
 
 
Blir en uppdatering ifrån tul(tillväxtultraljudet i morgon!